Truth be told

Jag har just kommit fram till att mitt öga knarrade! o.O
Seriously! Jätteläskigt, när jag skulle titta upp på skärmen efter att  jag studerat mitt lilla ärr jag fått på knogen sen gympan för några veckor sedan så lät det helt mongo ifrån ögat! Typ *trrrrrrr* fast ganska tyst. :o
Helt klart skumt.. Men ja.. det var bara en sidogrej sådär i förbifarten.

Idag har faktiskt varit en lite mera händelserik dag (haha, råkade skriva hädelserik först, tyckte jag var lite kul xP) än gårdagen. Jag har hunnit med att rensa upp massa bös ifrån min förra dator eftersom vi ska sälja den, suttit och pillat med designen på bloggen (och läst världens underbaraste blogginlägg ^_^<3), pratat i telefon (Jag har comviq kompis, lalallaaa :D), suttit på msn, smsat, laddat ner ett demo till ps3 och lite annat, ändå är klockan bara 16:38 när jag skriver detta! ^-^ *helnöjd*

Nu till dagens dramatik! :o
Jag satt nere vid ps3:an och lirade lite GTA 4 då pappa kom förbi och sa att han skulle ut till Kungsbacka för att handla lite mat. Jag själv kände hur min mage knorrade till och undrade om han skulle ha lunch innan han åkte, för jag tänkte nog ta mig lite att äta nu innan det blir för tätt inpå middagen.
Svaret blev; nej jag ska inte ha någon lunch, men ta du dig något att äta medan jag är borta.
(Wooho) Pappa stänge ytterdörren efter sig och genast började en plan ta form.

Suget efter lite mat ifrån stoppet var enormt!
Eftersom jag vet att pappa tycker man borde laga lunchen med det man har hemma istället för att köpa den så ringde jag min kära moder och kollade om jag kunde lägga ut pengar så länge tills hon kommit hem.
Efter lite om och men så var hon redo att göra som jag hade sagt. Lycklig som jag var slängde jag mig ner i soffan igen och återupptog spelandet för att få ett bra avslut på sessionen, innan jag skulle masa mig ner till stoppet för att införskaffa lite föda.

Cirka 5-10 minuter senare var jag färdig och gick upp för att börja skrapa ihop mina besparingar då plötsligt pappas bil rullade in på vår uppfart! AAAAH! Vad skulle jag ta mig till!?
Det gick alldeles för fort! Hur kunde han möjligtvis redan vara hemma!? Jag gnuggade febrilt mina små hjärnceller men inget verkade hända. Jag kunde ta pengarna, mobilen och en mössa, slänga mig ut genom balkongdörren, klättra ner, ringa pappa och förklara att jag var på väg ner till stoppet? Då kanske han tyckte det var för sent för att stoppa mig?
Nej usch, alldeles för långsökt! Då hör jag dörren öppnas på nedervåningen.

Som en ett tåg som saktar in för en hållplats började min puls sjunka för att stanna vid cirka 0, då jag dog lite inombords när vetskapen om att jag inte skulle få i mig någon smarrig stoppet-lunch sjönk in likt det sätt en giraff sjunker i kvicksand. I min ensamhet hasade jag i mina tofflor till min dator, satte mig ner och drog en djup suck.

Men jag kom precis underfund med att jag  faktistk är så gott som frisk i alla fall. :)
Nu ska jag gå ner och se om mitt demo är färdigt, annars blir det nog till att spela lite piano..
Puss på dig <3